Div, bilder från Algonquin Park

 

 

Algonquin Park

I mitten av Juli, innan Andreas projekt här Toronto skulle dra igång, drog vi iväg till Algonquin Park.
Detta är en national park som är väldigt stor,med sina 7653 km2, med endast en väg som man får köra bil igenom, Hwy 60 och ca 2400 sjöar. Så när vi bestämt att vi skulle åka dit, bar det av till SAIL, där vi inhandlade varsit par vandringskängor, som vi tänkte kunde behövas samt lite annan proviant. Stugan som vi hyrde låg ca 5min ifrån parken, inget wow men helt ok för två nätter.
När vi kom fram runt 15:00 så checkade vi in och drog vidare till Ragsfalls där vi trodde vi kunde fiska lite i strömmarna. Men tyvärr var vatten nivån ganska låg och inga fiskar så långt ögat kunde nå men men, så vi fick nöja oss med att titta på utsikten, som var jättefin. Fram emot kvällen lånade vi en kanot och gav oss ut i sjön intill stugan med varsit spö, gick helt klart över förväntan. Jag trodde inte riktigt att jag skulle vara en hejare på att paddla samtidigt som jag fiskade med utan att bli blöta så kom vi tillbaks intill land :). På lördagen var det kängorna på och vandrings humöret på topp, för nu bar det av mot skogen. Vi packade våran matsäck och fiske utrustning och körde iväg, skulle börja vid "Beaver point" och höll tummarna för att få se en bäver, men icke. Vi körde vidare och gick runt de sjöar man kunde komma åt från vägen, för att inse att det var nästan ingenstans vi kunde komma åt att fiska ifrån. Så nästa gång är det bara att hyra en kanot, vilket är det ända och bästa sättet att komma åt att fiska. Vi får se det så att vi fick mycket motion samt att vi fick se mycket fin natur, vi trodde oxå att vi skulle få se en hel del djur men det ända djuret det var gott om var "piff och Puff".

När vi körde genom parken så kändes det som att vi var i norra sverige och körde, så blir hemlängtan för intensiv, vet vi vart vi skall åka :) 
Helt klart något att göra om..... 
Kommer fler bilder på nästa inlägg.....        

Bröllops tider....

Stjärnholms slott

 Nu så har jag äntligen kunnat ladda ner lite bilder från min bästaväns bröllop på Stjärnholms slott utanför Oxelösund. För er som inte hört storyn så kan jag väl berätta att Carro har varit som en syrra för mig i  ca25 år, åren fram tills vi var 13 så umgicks vi dag och natt. Efter gymnasiet så flyttade hon till England där hon bor kvar än i dag och jag flyttade till Skåne.Vi har dock ändå lyckats få till en träff varje år i Eskilstuna och det känns som att vi aldrig varit ifrån varandra när vi ses. Redan som små bestämde vi att jag skulle vara tärna på hennes bröllop och hon på mitt, så nu den 7 juli var det dax för min del. All planering sköttes via Skype, jag fixade klänningar och skor här i Kanada och tog med dem när jag åkte hem, det jobbigaste var ju att hålla formen eftersom klänningen redan var uppsydd sedan i maj. Nu åter går vi till bröllops helgen, vi körde ner fredagen den 6:e från Eskilstuna, för att gå på genrepet och spendera kvällen med att ta det lungt och bara njuta. Carolinas föräldrar bjöd på en stor grillbuffe på kvällen och vi fick chansen att bekanta oss med Lee's släkt som alla kom från England och var super trevliga, vilket var alldeles utmärkt då jag fick chansen att praktisera ytterliggare på min engelska. Men nu tillbaks till färden ner, några dagar tidigare hade jag börjat skriva på talet jag ansåg var viktigt för mig att hålla, som väldigt nära vän och tärna. I bilen ner försökte jag finslipa talet och öva lite på det som vanligt inför Andreas. Detta gick inte helt som förväntat, då jag redan efter tre rader började gråta floder, Andreas trodde att jag skojade, men insåg snart att det var inte fallet :). Jag gjorde några ytterligare försök och kom ytterliggare lite längre för var gång innan tårarna började rinna :) Otroligt....

Carro någon timma innan

Jag och Carolina

Jag och Lee

Jag och Maria

På lördags morgonen var vi uppe kl 7 för att äta frukost, för att sedan åka till frisören där vi skulle vara runt kl 8. Sandras hår stuga hette frisören vi skulle till och låg på en bondgård i Nyköping, där hennes salong var inred helt i vitt och väldigt modernt, svårt att tro det var på landet man var. Hon hade dessutom gjort det jätte myzzzigt för oss med champagne och jordgubbar, så dagen startade precis som den skulle :). När vi kom tillbaks till hotellet så var det dax för lite lunch på Carros rum, där vi sminkade oss samt byte om. Vädret var lite opålitligt under dagen, men klarnade upp till kl 15 då vigseln ägde rum. Det var tur att jag smugglat med ett par servetter in i kyrkan, för i fall att, för där inne blev det varmt, så ett tag trodde jag att allt smink skulle sitta kvar på servetterna. Allting var väldigt vackert, väldigt många musikaliska släktingar på Lee's sida som sjöng. Hans systers söner skulle sedan lämna ringarna, den största plockade fram sin medans den lilla ryckte på axlarna när de frågade efter ringen,,,, det var inte bara jag som började fnissa lite grannn :) När vigseln var över och Carolina och Lee var man och hustru så hade solen verkligen tittat fram och vädret hade kommit för att stanna. Sedan blev det lite champagne på terrassen där vi skålade och passad på att ta lite foton bla, fanns det en vägg med en ram på plats, där man även kunde spexa lite. Sen var det dax för middagen och fast maten var helt underbar så hade jag lite svårt att äta, då jag var fruktansvärt nervös för mitt tal. Under maten var det en massa otroligt bra tal som innehöll allt som ett bra tal skall innerhålla, jag började känna att jag skall nog klara av att hålla mitt tal utan att börja böla. Innan mig var det ju så klart Carolinas bror som skulle hålla tal, där sprack min "brandvägg" som jag byggt upp, F-N oxå.... När jag nu ställde mig upp och skulle börja tala så hade jag redan tårar i ögonen från föregående talare, så ni förstår ju själva. Ja, jag fick bara fram ett par ord, snyfft, och dessa var "kan jag ta det senare" var av hela salen låter Ååååååhh. Jag kan säga att det var nog inte många som inte blev nyfikna på vad jag hade och säga :).
Det med att ta det senare var ingt som hände, utan
när jag sedan kom hem till Toronto, var det bara att skriva ner det och posta till England, vill ju gärna att de skall veta vad de betyder för mig....
På söndags morgonen var det bara att säga hej då till alla och packa väskorna igen, de som inte visste att vi skulle åka hem till Kanada på måndagen undrade nog vad vi var för ena, bara tre stora och fulla resväskor för en helg.. Resan ner till Skåne var väldigt smärtfri, vi mellan landade i klippan där vi sa hej då och tack för denna gång. Vi komma ju snart se Birgit och Curt- Olle igen, de kommer nämligen till Toronto den 22 sept. Sista natten tillbringade vi i Malmö, hos Christoffer och Tina som var så snälla och lånade ut ett rum till oss.
Med några glas Tre apor, en pizza och ett grymt trevligt sällskap var vi redo att avsluta våran semester.
Sen måste jag ju oxå berätta hur söt min älskling är,  när vi skulle gå på flyget till Toronto i Frankfurt så går ett larm när han scannar in sitt bordingpass,
han har blivit uppgraderad till business. Men som söt som bara han kan vara, så tackade han nej då det inte fanns någon plats till mig där framme.

Med detta tackar vi alla som varit delaktiga under våran Sverige semester...