Mexico del 3

Många tokigheter har vi hunnit med att göra på dessa 8 år tillsammans, men detta slog nog rekordet med häst längder.....
Vi gillar att uppleva saker framför att ligga och slappa vid poolen, så på fredagen så hyrde vi en liten bil för att vi ville se lite av närområdet. Våran plan var att ta en väg norrut längst västkusten för att sedan ta östkusten hem, detta var en tur som hotellet rekomenderade dock med lite på pekan att vägen hemmåt inte var en motoväg samt inte den bästa kvaliten, men helt ok.

Våran tappppra lilla hjälte 

Det började inte så bra, för våran karta var bara utmärkt med de absolut störst vägarna och vad som såg ut att bli ganska lätt blev något helt annat :). Vi skulle bara köra på en väg hela tiden, bara det att mitt i Cabos så var hela motorvägen avstängd åt alla håll utan skyltar som visade oss tillbaks till motorvägen igen. Redan då skulle vi ha förstått att detta inte var meningen. Efter en ca 45min extra tur som nästan gjorde oss religiösa, på en massa smågator som inte fanns med på kartan så kom vi äntligen ut på motorvägen igen. Längst kusten skulle det finnas ett par stränder som hade riktigt bra snorkling, så att vi skulle snorkla lite var inplanerat. Alla stränder var utmärkta med en stor skylt, men till våran stora förvåning fanns det inga avfarter, jätte konstigt... Vi bestämmde att vi skulle avsluta på Santa Maria istället, en känd strand som inte låg så långt från hotellet och längst vägen vi ändå skulle åka hemmåt. Efter en och en halv timmes färd norrut så var det dax att svänga av öster ut, efter ytterliggare en timma österut så körde vi igenom en liten by där våran väg försvann utan några som helst skyltar. Vi blev lite oroliga, men fick så småningom veta att vi var på rätt väg, men att detta skulle bli den läskigaste resan någonsin hade vi ganska svårt att förespå. Från en asfalterad helt ok väg, så öppenbarade sig snart en sandväg som var helt okörbar. Våran lilla cheva fick det inte så kul, det var så stora regnfåror så om vi kört i dem så hade bilen fastnat med underredet. På sidorna där vi fick köra var det istället sand till en förbannelse så det var jätte svårt att hålla bilen på plats samt att undvika att vi skulle fastna i den djupa sanden. Denna väg fortsatte i ca 4,5h, det var då vi blev troende på riktigt :) helt ensamma mitt i öknen, ingen mottagning och alla byar som var utmärkta på kartan var som bortblåsta. Vi träffade på en bil (största varianterna av en pickup) ungefär varje timme som vi stannade för att fråga om vi var rätt, så skrattade de åt våran lilla cheva och skakade på huvudet. Det här var riktigt läskigt, samtidigt som man tänkte att vi måste ju komma till någon civilisation så småning om, var tanken att vi skulle fastna i öknen ganska stor. Klockan sprang iväg och vi fick inse att snorkla blir det nog inte tal om även om vi kommer ut ur denna sand hög. 4,5h senare blev sanden till asfalt och lite längre bort kunde vi se elledningar så vi blev helt lyriska. Vi började våran tur kl 10 och denna tur skulle enligt hotellet ta ca 3h vi kom hem kl 19, utan att ha snorklat eller badat någonting. :(  Besvikna men ändå så tacksamma att vara tillbaka.... längtade vi nu till Denver där vi skulle spendera vår lördags kväll.          

Diverse bilder

Andreas fick några doradosar med :)

Soluppgång från vårat rum

I väntan på att något skall hugga

Cabos bästa tacos ställe

En "delicious" fisk den där Duradon :)

Under Onsdagens fiske tog vi upp en Durado som vi skulle få tillagad av en restaurang i byn.
Vi fick ett visitkort på en restaurang från "Redrum" som vi fiskade med, sa en tid vi ville äta och åkte hem till hotellet för att fixa till oss lite. Undertiden levererade de fisken till restaurangen och gjorde en bokning åt oss. När klockan närmade sig så tog vi en taxi ner till stan där vi började med en öl, vi visste på ett ungefär vart restaurangen låg så vi höll oss i närheten. När vi sedan började traska så insåg vi ganska snabbt att det inte var en restaurang vi skulle hittat utan deras hjälp. Den låg lite längre upp bland bakgatorna där knappt några turister var, blev nästan lite nervösa en litet stund.
Men tillslut så kom vi fram till Misiones De Kino, där vi skulle äta, helt klart en liten pärla på Cabos

bakgator. Våran servitör pratade väldigt dålig engelska, men var överlycklig att han fick en möjlighet att öva lite, annars kom vi ganska långt med Andreas Spanska. Vi fick in vår förrätt som var en otroligt god ceviche på durado, avocado, tomat, citron juice mm. Detta är inget jag eller Andreas normalt skulle beställa, men vi blev grymt övraskade. Sen kom varmrätten eller varmrätterna snarare, de hade lagat till den på fem olika sätt. Blackned, Kokos, deras Signatur, Diablo samt Lime några var bra, några andra kanske inte så bra. För att förbättra matsmältningen så avslutade Andreas middagen med en Tequila. Vi drog oss tillbaka mot hotellet där vi tog ett glas vin i baren, all den friska luften, goda maten och vinet gjorde att vi somnade som små barn när det var dax för det....

 

Mumms mumms.....  

 

Mexico del 2

Som tur hade vi en lugn dag igår så vi hannnn återhämtat oss lite innan vår första fiske dag.
Dagen började kl 6:30 på bryggan utanför Redrum, som skulle göra dagen oförglömlig, visade det sig.Skumpigt var det och dagen började med ett antal Dorados eller Mahi Mahi om man hellre vill det, känndes verkligen som att det var en bra dag för Marlin :). Några timme gick och inget hände, vi började fundera på om vår tur tagit slut. Plötsligt small det till igen och vi fick ett par Dorados till, när kl var 11:30 så hade vi fått 6st Dorados som vi hade släppt tillbaka. Vid lunch blev det liv ombord, för det var fler än oss som hade matklockan på alarm, nämligen en "Striped Marlin". En otrolig vacker fisk och stor sen,
Andreas fick verkligen kämpa för detta :) Medans Andreas mest satt och höll emot så fick vi ytterligare en Durado, otroligt vilken hungrig fisk, jämfört med vad Andreas kämpade så var detta en liten Mört...... Andreas kämpade emot medans svärdfisken bara fortsatte att tömma rullen på lina, har inte sett Andreas så orolig förr och personalen bara, Äh det löser sig. Andreas kämpade på bra första 40minuterna sen var det dax för en paus och jag förstår honom, det spöt gick inte att rubba :) men så glad han kommer att bli när det är över. Sammanlagt krävdes det 1,20h fajt, två pauser och  flera liter av mjölksyra, svett och tårar för att ens få se besten över ytan. Efter ytterligare en halv timme, lite mer mjölksyra och en kraftsamlar paus, så var äntligen fajten över och grabbarna lyfte ombord den.
Vi vill ju gärna att så mycket fisk som möjlig skall släppas tillbaks om möjligt, men den här hade fått ena kroken i gälen och blödde en massa. Vi frågade om de kunde andvända fisken till något, för 145Lb svärdfisk var inget vi ville släppa omkring på. Då fick vi höra att de fick inte sälja fisken till marknaderna men däremot så fick de ge köttet till de fattiga, vilket vi kände var ett bra alternativ när inte fisken gick att rädda. När klockan var 13, kände vi oss ganska nöjda och vi vände tillbaks till hamnen. Med en sån här start på fisket, så var förväntningarna på onsdagen ganska höga. Även om vi hade velat fiska varje dag så var Andreas var väldigt glad för att han inte hade bokat fisket två dagar i rad, utan tog en liten vilo dag emellan :). Fisket på Onsdagen startade också kl 06:30 på bryggan och den här gången hade Andreas bokat en annan båt med annan besättning. Jätte spända på vad denna dag skulle bjuda på så satte vi kurs mot tonfiskan :). Denna gång fick vi också veta, att om vi fick något så kunde vi ta den till en restaurang som tillagar den åt oss. Redan utanför hamnen så kom första hugget, en Dorado, men tyvärr släpte den, inom en kort stund släpte ytterligare en Durado på samma spö. Vid detta laget borde besättningen ha bytt krokar eftersom det med ganska stor sannolikhet var för slöa. En liten stund gick och en Marlin högg, så klart på samma spö och inom kort så släpte den med, attans också. Det hade varit kul om jag också fått en, men jag hade nog behövt lite fler pauser än tre :), men det viktigaste var att Andreas fick en.... Denna tur slutade inte förren kl 16, lite besvikna med med en liten Dorado att ha till middag på kvällen. Allt som allt så fick vi 13st Dorados och en Marlin, så vi får nog vara nöjda trotts allt, Ilands problem :)

Nåra blev väldigt glada när vi kom hem
 

Fisket och Simma med Delfiner tillsammans med Andreas förgyllde hela resan....    






Nästa inlägg blir om hur bra vår Dorado smakade....     

Mexico del 1

Jag kan väl börja med att inte rekomendera Unitid vaccation, det var kanske det värsta bolaget jag
och Andreas flygit med, det säger ganska mycket då Andreas har en del flygtimmar på nacken. Något nytt för Andreas var oxå att de hade betalkort dragare på tv i fall man ville se en film, Otroligt.
Våran solsemester skulle ha börjat kl 13 men istället kom vi fram kl 02:30, så klart fanns det inte någon som hämtade upp oss vid flygplatsen heller, fast det skulle ingå. Detta hände då kaptenen var försenad, han hade fastnat i tullen. Det känns lite konstigt att som passagerare behöver du infinna dig på plats senast 90 min innan flyget skall lyfta, men som kapten är det inte så viktigt, IDIOTER. Men inte nog med detta peronalen ombord visste ganska omedelbart att vi skulle missa vårat plan i Huston och det redan innan vi lyfte. Trots detta så var det ingen som var meddelad om vår försening i Huston. Förseningen var inte det värsta (det kan ju hända) utan det var bemötandet från United Airlines i bla Huston som mest tyckte att hennes liv var ett rent H#####E och ville inte att någon annan skulle ha det bra. Det hela var ju jätte jobbigt att fixa och något extra var ju inte ens att tänka på, lunch kan ni ju inte begära ni skall ju bara vänta här i 4h till + 2h i Mexico City. Tillslut fick vi allafall vår lunch, tack vare att vi gick högre upp i pyramiden. Väl i Mexico City var planet 30 min sent till Cabo och vi får komma ombord, nu tror man att det hela är över men.... Det är nu man börjar undra om det var menat att vi skulle till Cabo eller inte. När alla satt sig tillrätta, så låter det från högtalarna på spanska, tydligen skulle vi utrymma och ta ett annat plan då detta hade bränsle under hjulet.Ytterligare 30 min försenade kommer vi äntligen iväg, vid detta tillfälle var vi riktigt trötta och såg fram emot att komme till hotellet. Vi letade efter våran "shuttle" som skulle ta oss till hotellet, men det fanns ingen, så det fick bli en taxi istället, så 13h försenade och riktigt besvikna slocknade vi och det ganska hårt.....  Dagen efter så hade Andreas bokat in min födelsedags present, vi skulle simma med delfiner, så underbart söt älsklingen är. Till våran stora besvikelse så fick vi inte ha med våra egna kameror, utan de ville så klart att man skulle köpa de kort som de tagit. Vilket vi nog skulle ha gjort om de inte hade tagit drygt 200kr för ett foto och närmare 1050kr för en cd, dessutom var det riktigt dåliga bilder.. Så vi bestämde att vi skulle nöja oss med att ha upplevelsen i minnet istället. Det var en otrolig upplevelse iallafall, rekomenderar det verkligen, vi hade en otroligt vältränad och mjuk delfin som hette Frida. Helt utslagna från dagen innan så gick vi en sväng i stan till våran stora förvåning så var det till och med lite dyrare där en i Sverige plus att de försökte lura dig hela tiden, vilket var riktigt jobbigt..... Dagen avslutedes vid poolen med en bok vilket var ganska skönt.          

Montreal

Bara för att jag och Andreas älskar att åka bil :) så tog vi en tur till Montreal i Måndags.
Kl 10 var bilen packad samt mackorna och den varma chokladen gjord. Resan dit var otrolig, hösten visade verkligen sina rätta färger. Vi stannade och tog en lunch pause runt kl 13 då hade vi kommit till Thousand Islands, där vi hade hört att det var underbart vackert. När vi närmade oss grännsen börjad de dåliga vägarna att bli sämre och de redan många vägarbetena blev fler och större, otroligt trodde det var omöjligt...
När vi sen kom in i Qubec var det som att vi kommit till Frankrike, alla skyltar stod på franska och inte en tillstymmelse till Engelska. Till detta hör ju saken att i Ontario måste alla skyltar stå på både Engelska och Franska annars blir det böter, men i Qubec är det annorlunda. Det kändes verkligen som att de har ett mindervärdeskomplex, märkvärdigt skall det vara.....
Vi kom till hotellet runt 17:30, checkade in och gick en sväng på stan, när vi hade gått en stund så såg vi en massa poliser som stängt av en massa gator samt ett par tv-kanaler. Vi blev så klart nyfikna så Andreas smög fram till en polis och frågade försiktigt vad som var på gång, han tittade på oss som att vi var utomjordingar och sa med fransk brytning. -It's a Show   -ok sa Andreas och fortsatte vad för en show? musik? - It's Celin Dion, menade han på och undrade på vilken planet vi kom ifrån om vi inte viste det. Vi gick vidare för att äta något och insåg att det var en riktigt stor show :).
På tisdags morgonen hade vi kunnat önska oss lite klarare väder, det var fint men lite mycket dimma,
vi körde i allafall upp till ett berg där vi kunde se hela Montreal. Det var fint men inte som HBG eller Toronto, lite besvikna, åkte vi vidare för att se OS arenan vilket var en ganska fin byggnad på avstånd men inte så fin på nära håll. Men något som lufte upp Montreal var gamla stan, som var helt fantastisk, påminde faxtist mycket om gamla stan i Stockholm.
Efter en och en halv dag kände vi oss ganska nöjda med Montreal och körde hem åt redan kl 10 på Onsdagsmorgonen. Vår GPS sa att vi skulle vara hemma vid kl 1530 men när vi väl kom hem så var kl 1830, ett j###a vägarbete gjorde oss 3 timmar försenade, otroligt.


Efter ytterligare 113 mil i bil så vill vi knappt se bilen och ser verkligen fram emot vår resa till Mexico i morgon, kan knappt bärga mig :)

Jag måste oxå säga GRATTIS till min bror Johnny som fyllde 30år i går

Mera bilder

Niagarafallet på den Amerikanska sidan

Curt-Olle på Maid of the Mist

Underbara färger

Svanar på Toronto Island

Skyline

Jag

Blommor i Kleinburg

En underlig frukt i Kleinburg

Besök från Sverige

För  nästan exakt två veckor sedan hämtade vi upp Birgit och Curt-Olle Ottosson ( Andreas föräldrar) på Torontos flygplats.

Birgit och Curt-Olle vid Georgian bay



Fam, Ottosson vid Niagarafallet

Fredag och Lördag blev relativt lugna för att de skulle få hämta sig lite från resan. Det jobbigste som hände på Lördagen var väl att vi tillbringade några timmar med att strosa runt på Vaughan Mills, ett köpcenter som vi har runt krokarna. Eftersom de skulle vara här i 10 dagar hade vi inte så bråttom att hinna med alla måsten :). Men när Söndagen kom så blev det ett  lite högre tempo, Curt-Olle hade nämligen hittat en gammal kompis ifrån Segelflygs tiden, som bodde ca 2,5h här ifrån, nästan i London. Så på Söndagen blev det en ny upplevelse för oss med då vi åkte igenom Waterloo, Woodstock, Camebridge och Kitchener . Ett par supermyzziga små samhällen sen åkte vi givetvis igenom ett par ganska nergångna områden också som fick en att se Ontario med nya ögon.

Vi kom hem ganska sent, så dagen fick avslutas med en pizza från våran favo restaurang i Kleinburg


Innis Falls

På måndags kvällen var vi bortbjudna till våra vänner Pia och Ralph, vet inte om ni kommer ihåg. Men när vi var helt nya i Kanada och satt hos dom på middag så kom vi fram till att Ralph jobbade en massa nere i Klippan på Bröderna Ottosson
så det var ju klart att de skulle träffas och snacka om den gamla gooa tiden :) Det bjöds som vanligt på underbar mat, gott vin och trevligt sällskap.

Skyline från Toronto Island
 

Tisdagen var inbokad med Niagarafallet och det visade sig att det var ett mycket bra val, vädret kunde inte ha varit bättre. Ca 22 grader och strålande solsken, vi som hade räknat med att det skulle bli kallt fick börja klä av oss :) för kallt var det sista det blev. Jag och Curt-Olle tog en tur med Maid of the mist medans Andreas tog en glass med sin mamma under tiden de väntade på oss. Ännu en gång säger jag detta,  jag rekommenderar verkligen Maid of the mist till de som åker för att se Niagarafallet, en otrolig upplevelse. Onsdagen fick bli en liten vilodag från bilen, så vi passade på att åka ner till Toronto där vi tog färjan ut till Toronto Island och vandrade omkring. Otroligt vackert med alla träd som ändrar färg och denna utsikten sen, Toronto är en otroligt vacker stad när man ser "skylinen" På Torsdagen tänkte vi slå två flugor på smällen och ta dem upp till Georgian bay ca 2h norr ut, eftersom vi själva också ville se det. En mycket vacker tur med otroliga kåkar, de som bodde där har det nog bra, det ända var väl att det fanns dåligt med rastplatser för besökare där man kunde njuta av utsikten. På hem vägen åkte vi förbi Innisfalls ett jatte vackert vattenfall och underbar natur och vilka färger sen, tråkigt bara att de aldrig blir så bra på kort. Allt som allt så spenderade vi nog 150-200 mil i bil,.så på  Fredagen var det dax att promenera lite samt göra den sista inhandlingen innan de skulle flyga hem. Så vi tog dom till vårat favorit ställe nämligen Kleinburg där vi promenerade runt och efter promenaden tyckte vi att vi var värda en glass innan vi skulle shopa lite. De två resterande dagarna blev väldigt lugna med en massa kortspel :) Under dessa 10 dagar fick vi se en hel del saker som vi inte har sett förr och en del saker vi förmoderligen aldrig skulle fått uppleva. Så tack "Klippan".....

Å fär att vi älskar att åka bil så åkte vi till Montreal på Måndagen..........men mer om det sedan.