Mexico del 3

Många tokigheter har vi hunnit med att göra på dessa 8 år tillsammans, men detta slog nog rekordet med häst längder.....
Vi gillar att uppleva saker framför att ligga och slappa vid poolen, så på fredagen så hyrde vi en liten bil för att vi ville se lite av närområdet. Våran plan var att ta en väg norrut längst västkusten för att sedan ta östkusten hem, detta var en tur som hotellet rekomenderade dock med lite på pekan att vägen hemmåt inte var en motoväg samt inte den bästa kvaliten, men helt ok.

Våran tappppra lilla hjälte 

Det började inte så bra, för våran karta var bara utmärkt med de absolut störst vägarna och vad som såg ut att bli ganska lätt blev något helt annat :). Vi skulle bara köra på en väg hela tiden, bara det att mitt i Cabos så var hela motorvägen avstängd åt alla håll utan skyltar som visade oss tillbaks till motorvägen igen. Redan då skulle vi ha förstått att detta inte var meningen. Efter en ca 45min extra tur som nästan gjorde oss religiösa, på en massa smågator som inte fanns med på kartan så kom vi äntligen ut på motorvägen igen. Längst kusten skulle det finnas ett par stränder som hade riktigt bra snorkling, så att vi skulle snorkla lite var inplanerat. Alla stränder var utmärkta med en stor skylt, men till våran stora förvåning fanns det inga avfarter, jätte konstigt... Vi bestämmde att vi skulle avsluta på Santa Maria istället, en känd strand som inte låg så långt från hotellet och längst vägen vi ändå skulle åka hemmåt. Efter en och en halv timmes färd norrut så var det dax att svänga av öster ut, efter ytterliggare en timma österut så körde vi igenom en liten by där våran väg försvann utan några som helst skyltar. Vi blev lite oroliga, men fick så småningom veta att vi var på rätt väg, men att detta skulle bli den läskigaste resan någonsin hade vi ganska svårt att förespå. Från en asfalterad helt ok väg, så öppenbarade sig snart en sandväg som var helt okörbar. Våran lilla cheva fick det inte så kul, det var så stora regnfåror så om vi kört i dem så hade bilen fastnat med underredet. På sidorna där vi fick köra var det istället sand till en förbannelse så det var jätte svårt att hålla bilen på plats samt att undvika att vi skulle fastna i den djupa sanden. Denna väg fortsatte i ca 4,5h, det var då vi blev troende på riktigt :) helt ensamma mitt i öknen, ingen mottagning och alla byar som var utmärkta på kartan var som bortblåsta. Vi träffade på en bil (största varianterna av en pickup) ungefär varje timme som vi stannade för att fråga om vi var rätt, så skrattade de åt våran lilla cheva och skakade på huvudet. Det här var riktigt läskigt, samtidigt som man tänkte att vi måste ju komma till någon civilisation så småning om, var tanken att vi skulle fastna i öknen ganska stor. Klockan sprang iväg och vi fick inse att snorkla blir det nog inte tal om även om vi kommer ut ur denna sand hög. 4,5h senare blev sanden till asfalt och lite längre bort kunde vi se elledningar så vi blev helt lyriska. Vi började våran tur kl 10 och denna tur skulle enligt hotellet ta ca 3h vi kom hem kl 19, utan att ha snorklat eller badat någonting. :(  Besvikna men ändå så tacksamma att vara tillbaka.... längtade vi nu till Denver där vi skulle spendera vår lördags kväll.